innan jag glömmer..

"du behöver inte säga att jag har ringt eller så. du kommer ändå inte komma ihåg det"

så avslutades samtalet mellan mig och min äldsta syster (ylva). vi pratade om hennes jobb (att det var allmänt påfrestande, ångestfyllt och illa betalt) och om julen (att julklappar är trista/djävulens påfund. att syskonen, dvs. jag, hon och malin, skulle göra något tillsammans istället för att lägga pengar på prylar som.. ..som bara är prylar.).
har inte pratat så länge med henne på flera månader känns det som. trevligt.

dagens bekännelse:
jag försöker komma lite för sent till filosofi-föreläsningarna så att jag bara ska kunna komma in och sätta mig, utan att behöva prata med någon.
när det är kort rast läser jag kurslitteratur istället för att gå ut och ta frisk luft. åter igen, för att slippa prata med folk.
när föreläsningen är slut skyndar jag mig och försöker komma ut före alla andra. sen sätter jag i hörlurarna och går så fort jag kan. bort från det skrämmande folket.

det gäller att skapa möjligheter för sig själv att kunna tolka allt till sin egen fördel:
det är inte så att det är folket som inte vill prata med mig. det är inte dom som undviker mig. neeeeej, självklart inte! det är ju löjligt, varför skulle nån vilja undvika mig? finns det överhuvudtaget någon som inte älskar mig? och om det nu finns någon som inte gör det, är det helt enklelt inte bara för att jag vill att det ska vara så? självklart är det så. allt är i sin ordning. jag sover gott