nyckeln till fritid

åh, det är så onödigt. jag kunde ju allt nästan som ett rinnande vatten: hur man hittade till varje gata, vilka soprum vi skulle ta, vilka nycklar, alla konstiga inbackningar.
jag kunde också jobba tillsammans med en kollega som delade min uppfattning om att jobb är ett nödvändigt ont som man ska bli av med så fort som möjligt. en bra arbetsdag är en kort arbetsdag.

nu är det sämre. för att inte säga mycket sämre.

det är lite dumt, för jobbet tar ändå upp ganska stor del av min vakna tid... hade varit fint om den tiden kunde kännas liite mer hoppfull än vad den nu gör.

fast det är väl lika bra att vänja sig. hitta något nytt småhoppfullt att fokusera på.
jag har försökt tänka på hur tur jag haft med vädret. det hjälper lite.