lördag

klockan var 6 när jag fick för mig att jag kanske skulle gå på bio. se kenny begins.
klockan var 5 över när jag hade att spanat in en visning som passade.
klockan var 15 över när jag låste dörren, tog hissen ner och gick mot busshållplatsen.
klockan var 18 över när jag klev på bussen.
klockan var 25 över när jag klev av bussen.
klockan var 28 över när jag klev in på biopalatset och frågade om det fortfarande gick att få biljetter till halv 7-visningen.

min poäng är att jag var "spontan".

filmen var förövrigt lite av en besvikelse. jag var å andra sidan inte riktigt på skratthumör. tänkte att filmen kanske skulle ändrat det, men det stämde bara delvis.

jag försökte omvandla min frustration till musik, men det gick inte alls. istället satt jag där frustrerad både över att filmen inte hjälpt och att frustrationen över att filmen inte hjälp inte hade hjälpt mig med musiken...

sen kunde man kanske tänka sig att jag tänkte att jag kunde bli av med en del av frustrationen genom att skriva om den. men.. ja.. gissa vad jag sitter och är frustrerad över nu?