söndag schmöndag

kände att ett söndagsinlägg hade varit på sin plats, men det var väl egentligen ungefär allt jag kände.

råkade somna i min säng och sov mellan 18 och 20 typ. inte alls särskilt smart. nu lär det bli svårt att somna igen sen.
jag kom dessutom helt ur fas vad gäller matlagning. nu är det försent att göra något riktigt. har hursomhelst ingenting man kan göra något riktigt av. typ två små potatisar och en lök.

har knappt ätit någonting i helgen. käkade en pizza i fredags kväll iofs. men sen bara en dubbelmacka med räkost på lördagen. sen en ostmacka, en banan och ett ägg nu idag. sammanräknat på helgen har nog en förkrossande majoritet av kalorierna jag fått i mig kommit från öl.. vilket känns bra nu men mindre bra nånstans där mellan 12 och 15 idag då magen kändes ganska misshandlad såfort jag tvingades stå upp längre än 15 sekunder i rad.

bra helg iaf. inte mycket tid till reflektion och därmed inte heller till depp.
nästan så att jag kan förstå sånna där som väljer att göra saker på dagarna. fylla sitt liv med något. nästan.
men jaja. tack för idag, slut för den här veckan.

inget särskilt

jag vet inte hur det kunde bli såhär.
vaknade ju i hyfsad tid och jag har inte känt mig bakis. så varför har jag fortfarande inte satt foten utanför lägenheten? för att inte tala om resten av kroppen.
helt obegripligt. helt obegriplig.

nu sitter jag här och jag är inte depp, inte pepp, inte hungrig, inte trött och jag vill egentligen inte göra något särskilt.
så vad gör man?

just nu

det känns som att jag har satt upp en massa mål och att deadlinen för målen närmar sig med stormsteg. men jag kan för allt i världen inte komma på vad målen är. jag är mållös. höhö

släck en del av din kunskapstörst. tänd något annat

man lär sig något nytt varje dag.
..t.ex. att Renova utöver att återvinna materialet i engångsgrillar också kan ett och annat om BBQ.

det som inte dödar en.. får man leva med livet ut.

nu är en såndär tid när jag i ren protest bara vill skita i allting.
supa mig själv under bordet, sjukskriva mig från jobbet, skita i att duscha, hoppa över måltider. försvinna, helt isolera mig från omvärlden.
leva i nuet helt enkelt. omfamna misären.

borsta tänderna (,ta ur tandborsten) och bit ihop

mellan hjärnan och hjärtat finns en tunn skyddande hinna. denna hinna slits ut mer och mer ju mer friktion som uppstår mellan de två. när hinnan förtunnats i tillräckligt hög grad får vi vad som upplevs som ilningar i hjärta och hjärna.

sensodyne. mot ilningar i såväl tänder som hjärtan och hjärnor

"Du är den enda 'jag' du någonsin kommer ha. Det betyder att du har ansvar för dig själv och att du ska må bra."
Sensodyne.se

trött är jag också

sitter och lyssnar på cyndi lauper.

ja, det var väl det det.

en bild i bloggen! det var ett tag sedan

ja, jag ska inte lämna er "hanging" efter det otroligt spännande avslutet på förra inlägget. frågorna var många men mest av allt undrade alla förstås om jag skulle lyckas fixa något annat än pizza till middag idag.
svaret är Ja. jag lyckades.
det blev ugns-potatis/-(gul)lök/-champinjoner/-palsternacka. detta smaksatt med hackad vitlök och färsk basilika.
även en qourn-bit fick vara med på ett hörn.
och så här såg det alltså ut:



(med reservation för felaktigt återgivna färger)

någonstans i landala i ett nästan tomt huvud:

blev pizza idag igen. imorrn får jag ta å skärpa mig. ska äta riktig potatis tror jag. det var länge sedan.

arbetade med öronproppar nästan hela dagen idag. skönt. och inte helt hopplöst opraktiskt. kunde höra det mesta av vad kollegan sa. och jag blev inte överkörd av någon bil som jag inte hört smyga upp bakom mig.

ska dricka lite c-vitaminbrus och sen lägga mig tror jag.

god morgon, söndag

var det någon som följde med mig hem och hjälpte mig eller?
idag var jackan upphängd och jag vaknade inte fullt påklädd på sofffan. konstigt.

blev möjligen för mycket igår... men i grunden skulle jag ändå säga att problemet inte är att jag inte kan min alkohol, utan snarare att jag kan inte folk.
alkoholen hjälper mig inte att förstå och bounda med folk, men den får mig att lida mindre av ickeförståendet och ickeboundandet.
därför nominerar jag i förhand alkoholen till kategorin "2009 års top 10 bästa vänner".


varför känns det förresten som att jag tål mindre och mindre alkohol? ska det inte vara tvärt om?

amerikanskt drama från 98

man (jag) skulle inte vara så jävla rädd för att misslyckas.
det är ju enligt uppgift inte det man sagt och gjort som man ångrar mest, utan det som lämnats osagt och ogjort.