man (jag) skulle inte vara så jävla rädd för att misslyckas.
det är ju enligt uppgift inte det man sagt och gjort som man ångrar mest, utan det som lämnats osagt och ogjort.
lördag, maj 2
amerikanskt drama från 98
Upplagd av
jonahe
kl
00:08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du är så djup
ja.
Skicka en kommentar