dagens BARNdomsminne

som yngsta barn i syskonskaran upplevdes jag säkert som mycket irriterande av mina systrar. därför var det väl extra kul för systrarna när dom kände att dom kunde ge tillbaka.
dagens barndomsminne är egentligen inte ett minne, utan snarare en generalisering av flera.
i runda slängar så här: mina systrar får mig genom upprepade småsaker (t.ex. att kittla mig) att bli smått irriterad. jag säger då åt dom att sluta (på ett ganska gnälligt sätt). dom fortsätter. jag blir mer irriterad och säger åt dom att sluta igen (denna gång på ett ganska argt sätt). systrarna fortsätter. jag blir arg, irriterad och frustrerad och drar till med det absolut tyngsta jag har : SLUTA! JAG MENAR FAKTISKT ALLVAR! ....
varpå mina systrar retsamt säger: menar du faktiskt Alvar? (namnet).
godtroget förklarar jag att "Alvar" inte alls är var jag menar: JAG MENAR ALLVAR!
varpå mina systrar fortsätter "missförstå" (och kanske fortsätter med det inledande irritationsmomentet).

SCARRED FOR LIFE (I TELL YA)!!!!! eh.
jag minns inte var min reaktion var, men jag hoppas att jag slog dom riktigt hårt.
(Låt de som misshandlar psykiskt känna det fysiska våldets kraft. Låt dem försöka spotta fram sina giftiga ord ur blodiga munnar med spruckna läppar. Och låt Hämnden bli ljuv. muuuuhahahaaaaaaaaha. typ ....inget personligt mot mina systrar, som är jättetrevliga i övrigt.)

ett aningen konstigt inlägg. inte helt samlad. skyller på att jag jobbat nästan 12 timmar idag. under dessa knappa 12 timmar släpade jag och min kollega in 14 ton sopor. dessa 14 ton släpades över trösklar, genom trånga dörraröppningar, över (hal) kullersten och trottoarkanter. på hjul iofs. det är sant. men ändå.
och våld kan vara berättigat. ..om än kanske inte i det ovan nämnda fallet. nåja.
slut.