drömmen om en starkare dröm (via droger)

Sitter och läser om en studie som visat på långvariga effekter på personlighet (speciellt ökad "öppenhet") efter en enstaka dos hallucinogen.

Jag funderat en ganska lång tid på just den typen av droger.. att det nog inte vore så hemskt att testa...
Att olika sorters droger är olika farliga/dåliga är allmän kunskap, men den emotionella responsen på "jag skulle vilja testa en drog" speglar inte den kunskapen. Istället möts man av ett onyanserat "Drugs are bad, mmkay". (Eller?)



Just hallucinogener (LSD, svamp) verkar inte på samma sätt som kokain och amfetamin (eller heroin) och är inte i närheten av lika beroendeframkallande (om de alls är beroendeframkallande). Vad som brukar varnas för är att upplevelserna (som kan upplevas som väldigt starka och verkliga) kan påverkas av ens sinnesstämning och, ifall man har otur, börja likna en mardröm. Det kan således bli en ganska traumatisk upplevelse. Detta är förstås ett ganska stort minus, speciellt eftersom man svårligen kan avgöra huruvida man är emotionellt stabil nog att kunna hantera ett sånt scenario.



Så vad är det som lockar?
Det man kanske främst tänker på när man hör LSD eller "magic mushrooms" är väl i princip någon slags utflippad värld med starka färger och konstiga mönster. Detta är säkert nooog så spännande att uppleva, men det många användare verkar betona är att upplevelsen också ger "insikter", eller att man får perspektiv på saker och ting. Så medan hallucinationerna försvinner inom några timmar så har man fortfarande kvar sina "insikter" långt lång efteråt. Det uppfattas som att man varit med om något som man lärt sig något av.

Grupper som experimenterar med den här typen av droger rör sig ofta i speciella kretsar, så användare kanske tenderar tolka upplevelsen som bevis för att deras new age-mumbojumbo syn på universum är sann. "Jag kände hur jag blev ett med hela universum" bla bla bla. En annan risk är alltså att man blir en odrägligt flummig människa. Men hur det än är med det verkar de hallucinogena drogerna i alla fall ge upphov till en alldeles speciell upplevelse. En som inte verkar gå att komma åt på något annat sätt. (Möjligen med undantag för hård meditationsträning eller någon annan religiös övning.) Det är en subjektiv upplevelse: Nämligen den subjektiva upplevelsen av att det subjektiva (gränsen mellan "mig" och "övriga världen") suddas ut.



Det blev lite långt så jag förstår om ni inte läste hela. Men kom gärna med argument för/emot ändå. Jag har på inget sätt bestämt mig varken för eller emot.