skyll er själva.
Reglerna är:
1. Länka till den person som utmanat dig
2. Berätta 7 sanningar om dig själv
3. Utmana sedan 7 personer (högst) i slutet av ditt inlägg
Utmanad av: Elin http://elonschmelon.blogspot.com/
(Jag kan inte heller göra lika snygga länkar som andra.)
Sju sanningar om mig:
1. mitt självförtroende har orimligt höga toppar; ibland är jag perfekt, förstår inte varför ingen annan har uppmärksammat detta.
2. i den mån jag inte redan är perfekt tror jag att jag kan bli det med rätt fysisk och psykisk work out.
3. jag har en (oförnuftigt?) stark tro på vårat förnuft. är övertygad om att man kan tänka bort vilken känsla som helst.
4. jag laddar ner barnprogram/filmer från tiden innan jag var född.. ..till mina framtida barn.
5. jag minns och (tror mig) vet(a) mer än vad jag ibland ger intryck av. jag är bara ovanligt öppen för möjligheten att jag kan ha fel.. och ovanligt rädd för detta.
6 (sex). i mellanstadiet tänkte jag mig att kyssar var onödiga i den mån de inte ledde till sex. och eftersom sex inte var aktuellt (eftersom vi var för unga för att ha sex), så var inte heller kyssar aktuella. att vara tillsammans med någon var onödigt om man inte skulle kyssas. och eftersom man inte skulle kyssas (se ovan) så var även förhållanden onödiga... logiskt och bra..
7. jag hade gärna levt i sisådär fem -sex hundra år. det känns mer lagom än typ 76. (förutsatt att åldrandet i övrigt saktas ner. man vill ju inte leva flera hundra år i en 90-årings kropp). det låter kanske självklart, men om jag har förstått det hela rätt så vill vissa påstå att ett såå långt liv skulle hinna bli tråkigt. det är ett dumt argument - även i en värld där folk blir 600år gamla finns otaliga sätt att avsluta sitt liv. välj ett och håll käft. låt övriga leva sina liv..
jag utmanar mattias och nina, samt jennie och johan.
lördag, november 10
7 sanningar. typ
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
det där med förnuft alltså.. om man ska tro att nevropsykologer har någon som helst poäng och ser att psykofarmaca kan ha någon som effekt på oss så är det väl på något sätt orimligt att tro att man kan styra signalsubstanserna i hjärnan med förnuftet. men jag vet inte, allt ska ju självklart ifrågasättas.
håller med dig om det där med fysisk och psykisk träning. jag har varit inne på den linjen några gånger jag med.. men har väl aldrig kommit någonstans ändå.
måste också säga att jag faktiskt har uppmärksammat hur bra du är! <3
"om man ska tro att nevropsykologer har någon som helst poäng och ser att psykofarmaca kan ha någon som effekt på oss så är det väl på något sätt orimligt att tro att man kan styra signalsubstanserna i hjärnan med förnuftet"
nje? jag kan väl erkänna att det finns en poäng med medicin för att den är ett enklare alternativ och kanske mer effektivt sätt att komma åt vissa psykiska problem.
vissa människor har ju inget förnuft att tala om heller, och för dom är väl medicin det enda alternativet ;)
däremot känns det som att jag måste förneka att (samtals?)terapi skulle ha någon som helst effekt om jag helt förnekar förnuftet och tänkandets kraft..
hursomhelst, jag tror att bägge sätten kan vara verksamma. jag tror starkt på möjligheten att "tänka bort" känslor, men självklart har det inte undgått mig att det är jävligt svårt. jag är smärtsamt medveten om detta! ;)
medicin vore att föredra, men någon sådan har jag inte tillgång till.
kram
jo, där har du väl rätt. samtalsterapi är väl i många fall att föredra framför medicinering. vad jag menar är bara att stämningsläget kanske inte alltid går att tänka bort, men man kanske kan lära sig att hantera det genom att tänka rationellt. men det kräver nog ganska mycket.
Skicka en kommentar