jävligt bra konsert BTW (kaizers orchestra)

tiden går.

det är kul att ens systrar iaf förstår en. dom skrattade tillåme flera gånger. hur ofta händer det i den verkliga världen?
"im just saying.." klandrar ingen. inte ens mig själv.
fast det är förmodligen dumt. nåågons fel är det väl alltid/oftast.

på vägen hem såg jag en tjej jag kände igen. denise (stavningsförslag: "penisen") tror jag hon heter. hon gick på samma Fritids som jag. typ två/tre år yngre än jag. tog samma buss som jag. hon satte sig med en kille som jag halvt kände igen som en fd nördig/osäker pojk, lutade huvudet mot hans bröst och somnade.
det är nåt speciellt med detdär. att somna med någon.
mja. tror det iaf. inte som att jag vet något om saken egentligen.

hursomhelst. när jag gick av bussen såg jag ännu ett välbekant ansikte: ansiktet på en kille som gick på samma dagis som jag. säkert två/tre år yngre han också.
på den tiden utmärkte han sig som killen som sa "bajs" i tid och otid. det var nästan så man började undra om det var något fel på honom. nu verkade han iaf normal, om än lite full.

ja, tiden går somsagt. och äldre blir man, som nån skrev.

ps.
någonting lät. tror GP kom nu.
och wtf? en nattfjäril-ish sitter på en av mina högtalare. och ytterligare en fladdrar omkring i rummet.. varifrån kommer dessa små varelser?

gråå gråå är (till och med) kärleken

hörde att det var våffeldagen (stavningsförslag: "våldtagen") idag. sånt märks inte riktigt när man är ensam hemma. inte när man är ensam hemma med mig iaf.
jag är ju som bekant inte så mycket för detdär med att lyxa till det.
helst av allt hade jag velat att alla dagar var likadana, att alla hade samma (gråa) kläder och att allting och alla följde samma mönster hela tiden.

efterbliven (humor)

we can only move up from here?

nu åker jag till tjörn, andas lite frisk luft, äter lite mer mat än vanligt, rör mig lite mer än vanligt.
hoppas jag kommer tillbaka som en bättre (eller iaf gladare) människa.

glatt påskfirande å sånt!

och hör och häpna: tiden fortsatte gå medans jag skrev!

vet inte riktigt vad som gör att det blir som det blir, men vissa kvällar blir som denhär.
klockan är knappt 11, men dagen är utan tvekan slut, och det finns inget mer att få ut av den.
lika bra att sova. eller "minst lika bra", som det väl egentligen heter.. eller iaf borde heta..?

jag var å gav blod idag...
nu har jag en rosa- och en lilafärgad t-shirt som bara ligger hemma å tar plats. den lila är iofs helt okej, och när jag har på mig den (som var medium istället för small) kan jag andas också.
men varför inte ha "könsneutrala" färger (läs "killfärger" om ni vääldigt gärna vill) på kampanjtröjorna?
det kanske bara är jag som missförstått vibbarna i samhället., men är det inte så att tjejer i mycket högre utsträckning kan ha på sig "killkläder" än tvärt om?
en tjej kan ha på sig ett par blåa byxor ("manlig färg", "manligt plagg") utan att väcka allt för stor uppmärksamhet. men hur är det med killen med rosa kjol?

will my dreams ever come true?

det första jag såg när jag vaknade för några dagar sedan var silhuetten av en man som stod på knä, med händerna på baksidan av huvudet... ni vet sådär som man står precis innan man avrättas med ett "nackskott".
ja, alla har vi väl stått där någon gång... inte alls konstigt att silhuetten av kontorsstolen i mitt rum fick mig att tänka på något sådant...

inatt drömde jag att det skulle vara något slags matteprov. i kön påväg in i provsalen förklarade jag för de andra att jag hade ganska lätt för matte, men att jag inte tyckte att det var så kul och att jag därför inte hade övat.
"det är som att typ rita ett rakt sträck..med en linjal. det är ju lätt, men skittråkigt!" sa jag, och tyckte mig ha bevisat sanningshalten i mitt tidigare påstående.
ja, liknelser har alltid varit en av mina starkare sidor...
jag kom hursomhelst aldrig in provsalen. det var nämligen något slags biljettsystem och jag letade och letade men kunde bara hitta gamla kvitton och två biljetter med någon annans namn på.

jag drömde också att det var en allmän sanning att man fick vita missfärgningar på naglarna om man hade druckit (alkohol) dagen innan.

buhu

buhu

alla är rädda för spöket

frihet att uttrycka sig i ord och bild.

- man ska inte måla f..
- äh håll käft! jag målar vad fan jag vill på väggen!

en engångsföreteelse. mest bara "för ATT"

jag är lite frustrerad. min mobil är, som jag skrivit tidigare, så gott som död. därför har jag idag lite smått börjat kikat på nya mobiltelefoner.. dvs nya telefoner som är mobila.
den frustrerande biten är att jag som mobiltelefonkonsument också ska behöva betala för mobilkamera, mobilmusikspelare, mobilradio och gud vet vad.
jag ogillar när massa skitfunktioner blir standard. skulle man vilja ha en bra mobil utan kamera och allt annat skit så skulle man väl säkert behöva betala extra för det idag. (nu sitter väl ni som frågetecken. "'bra mobil utan kamera', vad pratar han om?")
allt detta bara för att någon för några år sedan hellre tog fula überpixliga bilder än att ta med sig både (trådlös!)kamera och mobil(telefon). är det bara jag som har (minst) två fickor i mina jeans eller?
är förresten inte hela trådlös-grejen grymt överskattad? människan kunde kommunicera trådlöst för fleera tusen år sedan. VIA TAL!
"mun-till-öra"-metoden tror jag det kallades.



och INNAN denna trådlösa "mun-till-öra"-metod uppfanns, gick vi då runt med vajrar som kopplades till dom vi ville kommunicera med?
är det så de mindre utvecklade djuren fortfarande gör?

när folk för första gången fick testa att via telefon prata med någon på andra sidan världen var det svårt för dom att inte skrika ut sitt budskap i luren, dom hade svårt att förstå hur det annars skulle höras ända till andra sidan jordklotet.
idag, när folk möts IRL (som det så fint heter), förundras vi över hur personen vi talar med kan uppfatta vad vi säger, utan vare sig mikrofon eller högtalare!!
fantastiskt är vad det är. men precis som med mobiler kan jag bli lite trött på hur skitfunktioner har blivit standard för människor.
att fixa fram ett barn utan mun och öron kostar fruuktasvärt mycket pengar att få fram, medan ett barn MED mun och öron i stort sett är gratis (förutsatt att man köper abonnemanget med minst 9månaders bindningstid osv)

(en) skandal är vad det är.

riktad reklam?

norrmännen försöker hitta en marknad för sina produkter. dom tror sig ha hittat den perfekta målgruppen..
kanske har dom rätt. i vilken målgrupp finns det fler snopna snoppar än i målgruppen "singelmän 18-25" ?

jag är själv inget stavningsgeni, så jag ska inte klaga på den biten (även om jag nog tror att jag hade tagit mig tid att kolla upp stavning + se till att rätt budskap gick fram om jag hade för avsikt att marknadsföra en produkt.)

till mina fans(kap)

jag har absolut ingenting att skriva förutom det att jag absolut inte har något att skriva samt en teori om varför så är fallet.
jag tror det kan ha att göra med det faktum att större delen av mina dagar består av att passivt uppleva vad andra gör, eller om man ska vara petig: mina dagar består av att uppleva vad någon annan har hittat på att andra gör.
jag har börjat se på Lost igen och jag läser mer än jag brukar. så om jag ska skriva om vad jag har GJORT idag så är svaret: jag har sett på lost och läst. men det blir ju inget inlägg. det blir en mening.
om jag istället skulle skriva om vad som HÄNT idag, hade jag kunnat skriva väldigt mycket mer. det har nämligen hänt massvis av saker, det råkar bara vara så att det inte hänt just mig. därför känns det lite fel att skriva om det här. ni är ju vuxna människor och kan läsa och se på serier alldeles själva om ni är intresserade av det.
vad ni däremot inte kan göra är att veta vad som händer i mitt huvud. detta i högre grad sant nu när det händer så lite.
men hursomhelst.. kommer det någon tanke som inte har med någon annans påhittade liv att göra så ska jag skriva ner den. annars lär det bli rätt tomt här.

slutligen vill jag säga att det inte alls är konstigt att skriva ett långt inlägg om varför jag inte skriver långa inlägg längre. det är fullt normalt och naturligt och inte det minsta motsägelsefullt..
så är det. det står ju svart på vitt (grönt på svart) alldeles ovanför.

sov gott

min übergamla mobil är påväg att dö. den vill inte ladda, och batteriet blir tröttare och tröttare.

idag har jag dammsugit lägenheten, läst ett kapitel i min bok, spelat gitarr, haft hela familjen här på middag, sett på Så ska det låta och Robins samt ett "inför andra-chansen"-program, ätit massa godis och spelat lite gitarr igen.

jag har inte varit vaken särskilt länge, men jag har redan tröttnat på det. ska sova.

eh. Måååns Zelmerlöw

"You are sweet, but it was just a game..
I thought you knew", well now I do

Believe me Brother oh Brother
She will break your heart
Leave her tonight, be strong
Cause Brother oh Brother
She's gonna tear you apart
Don't stay and fight

Måns Zelmerlöw är djup och jag är bottenlös

upprepningar och ZzznarkzZZzz 2

när man har skrivit ett långt och jobbigt inlägg är det ens plikt att ganska snart skriva ett kortare mindre jobbigt inlägg som de trötta bloggläsarna kan läsa istället..

vår microvågsugn har gått sönder. det är väldigt jobbigt. jag är nämligen helt beroende av "externa värmekällor" för att hålla uppe min kroppstemperatur på normal nivå så att jag inte dör. (det känns som att jag har skrivit dethär förut.. )..
kläder och isolering hjälper inte. den värme jag själv producerar räcker inte till och skulle inte räcka till ens om jag kunde eliminera all värmeförlust. jag behöver få extra värme utifrån.
GE MIG!!! ..snälla?

upprepningar och ZzznarkzZZzz

om mitt rum är ostrukturerat (vilket det sannerligen är) så är det ändå välordnat i förhållande till "ordningen" i mitt huvud.

vaga svårdefinierade tankar rör sig planlöst kors och tvärs genom trögflytande gråaktig hjärnsubstans. eller inte.
det är hursomhelst (extra) svårt att riktigt få grepp om någonting just nu.
för några timmar sedan sa till min mor att jag förmodligen inte kunde sköta tvätten imorrn torsdag (som jag brukar) för "jag tror det var något jag skulle göra.." .
jag tror nu att det jag tänkte på var den familjemiddag som ska äga rum på FREDAG och som jag skulle försöka se till att inte boka något annat över, utifall någon utanför familjen skulle få för sig att försöka få med mig på något alltså.
så för att summera: jag sa nej till min mor för att jag inte ville att tvättandet skulle krocka med den middag som hon, jag och resten av familjen skulle ha dagen efter.
fast jag vet inte, jag kanske faktiskt hade något som krockade med tvätttiden..

jag såg på något program med en psykolog som menade att vi skulle bli duktigare att erkänna våra känslor (även konstiga och irrationella sådana), utan att för den delen också agera enligt dom. efter man erkänt sina känslor gick det bra att skicka dom vidare "på remiss" till förnuftet så att man skulle kunna förkasta dom som osunda eller oförnuftiga.

men spelar det så fasligt stor roll om jag helt förnekar en känslas existens istället för att först erkänna känslans existens och sen förneka att jag har skäl att känna så?

hon (psykologen) kanske menade att man iom erkännandet av existensen av en känsla också måste erkänna att det faktiskt finns vissa skäl (eller iaf orsaker) att känna så. då behöver man inte ha dåligt samvete för själva känslan. man får då ett mer praktiskt sätt att se på det hela.
"ja, jag känner så här , och detta beror på omständighet X. men X är inte så relevant. jag känner också på ett annat sätt beroende på (och i förhållande till) omständighet Y, och Y är faktiskt mer relevant."
X skulle kunna vara en biologisk egenhet, Y skulle kunna vara ett socialt sammanhang eller något mer "sofistikerat".

då skulle man kanske kunna säga att jag kan känna på ett visst sätt på grund av att min kropp reagerar på blablabla, samtidigt som jag också kan känna på ett annat sätt (angående samma sak) på grund av funderingar som tar hänsyn till vad jag tycker i andra fall, vad jag vet att andra tycker osv. och jag kan kanske, när jag erkänt dessa båda känslor, med förnuftet komma fram till vilken av känslorna jag ska lägga störst vikt vid. i värsta fall kan jag iaf inse att jag inte behöver må dåligt av det blotta faktum att en viss känsla finns, för detta kan jag kanske inte rå för. vad jag eventuellt kan rå för och påverka är hur mycket känslan ska få påverka mina val och handlingar.. eller?

jaha, säger ni. jaha, skriver jag.

men gör det själv då om du/ni tycker att det är så #@%&¤ lätt!

jag skulle se på "Hur svårt kan det va?" (fråga mig inte varför) på youtube, men vad får jag istället??
"This video is no longer available due to a copyright claim by Sveriges Television"
vafan...?
sJukT mOgEt svt! vad ska jag nu göra hela dagen?

dagarna som gått och som går

det är något skumt med internet. det är seeegt som f*n. undrar om det kanske är något konstigt erbjudande som har gått ut nu och att vi måste betala 500% mer om vi ska fortsätta ha samma hastighet som förut.

jag har missat skriva massa blogginlägg. i förrgår, eller ännu tidigare, när jag såg This is England, skulle jag skriva ett inlägg om rättframma kvinnor och citatet "you wanna suck my titties?" men så blev det inte.

en annan dag skulle jag skriva ett inlägg om ett besök på lokala pizzerian som exemplifierade min stundtals totala brist på rättframhet/guts/balls. det handlade om att utan den mista antydan till missnöje betala för en pizza med extra kebabkött som enligt min beställning skulle varit utan kebabkött. nu råkade det vara så att bagaren bara "skämtade"/hade svårigheter med språket. pizzan stämde överens med vad jag hade beställt, men det var förstås inte detta som var poängen. poängen var och är att jag hade betalt för en tonfisksallad om det var det han erbjöd mig hellre än att "ta striden".

strid är inte min grej. striden i lumpen visade lite på samma sak (även om det är en bristande liknelse. det är ju skillnad på strid och strid..). jag var bland de bästa (i min tjej/pepparkakspluton cbrn) både vad gäller fysisk kapacitet (springa, bära, släpa) och precision (träffa mål). men i den faktiska striden var jag aldrig särskilt utmärkande.

jag saknar inte kunskap, inte fysisk kapacitet och egentligen inte heller vilja.
jag saknar mod

missförstå mig inte. jag "lanserar" inte detta som en nyhet för er eller som en ny insikt för mig. det är väl mest att jag tycker det är lättare att stå ut med mina brister om jag vet att ni vet att jag vet om dom. (ja, jag formulerade mig så för att jag tyckte det var givande att skriva "vet" så många gånger så tätt inpå. MYCKET givande.)

gäsp..

en del av förklaringen är väl att jag lyckades somna och åka förbi hållplatsen där jag skulle av.. nu är jag iaf hemma. det är kallt, och jag ska sova. god natt/morgon

dagen som gick

lånade bilen och skjutsade marcus till stan idag. han skulle hämta sin dator som varit inne på lagning.
det måste varit första gången på säkert en månad (eller mer) som jag ens suttit i en bil (vilket jag varnade honom om innan), men det gick bra iaf. trevligt att se att det gick bra att köra och föra ett normalt samtal samtidigt, trevligt att inte krocka, trevligt att kunna vara till hjälp.

ganska mycket senare på dagen åkte jag till mötajjas för å se på film, dricka lite folk öl, äta chips och snacka. det blev en jävligt bra norsk film som bland annat lyckades vara både snygg och rolig samtidigt. tummen upp.
det blev rätt mycket snack om musik också. tror vi kom fram till att musik är svårt. vad nu det betyder.

på vägen hem började en ung kvinna prata med mig. hon undrade om vägen till x och jag gav väl något som kunde likna ett svar.
vi gick på samma vagn och under resan fick jag reda på ganska mycket. hon var 26 år, studerade arkitektur på GU, var nyinflyttat i gbg (hade bott i stockholm och y-köping innan), hade sökt en filosofikurs i andra hand, spelade gitarr, trummor, piano. hon hette något också, vi hälsade på varandra och när hon gick av sa hon "hejdå erik".

jag minns inte vad hon hette. bryr mig inte så mycket heller faktiskt..
jag hade sluppit en del av mitt dåliga samvete om jag hade kunnat hälsa hejdå med hennes namn, men fastän hon sagt vad det var bara några minuter innan hade jag inte en aning om vad hon hette. nåväl, jag brukar sällan använda mig av Namn när jag snackar med folk, det är ju så mycket trevligare och personligare att börja tilltal med "öh., du!" och dylikt..

poängen, som gick förlorad någonstans ovan, är att jag inte gillar nytt folk: nytt folk förstår mig inte, och jag förstår inte nytt folk.
det skulle iaf kunna vara poängen

su

ck