hörde att det var våffeldagen (stavningsförslag: "våldtagen") idag. sånt märks inte riktigt när man är ensam hemma. inte när man är ensam hemma med mig iaf.
jag är ju som bekant inte så mycket för detdär med att lyxa till det.
helst av allt hade jag velat att alla dagar var likadana, att alla hade samma (gråa) kläder och att allting och alla följde samma mönster hela tiden.
tisdag, mars 25
gråå gråå är (till och med) kärleken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
jag tror dig inte. då hade du aldrig lämnat din puppa från första början. du hade suttit på dtt rum med en gitarr dygnet runt iklädd gråa kläder. men du valde nåt annat.
emokid
Boktips: 1984 av George Orwell
flytta till nordkorea? :D
Nä men, vem orkar fixa våfflor själv??
I ärlighetens namn minns jag inte heller graden av din insiktsfullhet, men jag har för mig att den var god.
Och detdär med senapen, varför skulle det vara sämre att inte vilja ha något för att jag tror/upplever det som farligt/omoraliskt/oetiskt, även om det nu inte faktislt är så?
Är jag övertygad om att morötter har känslor, ska jag slippa äta dom, utan samhällets onda öga. Eller?
Och varför är denna allmäna uppfattningen att det är asbra att vara unik? Att man är ensam om borde väl mer logiskt peka på att det inte är det bästa? Eller?
(och jag är så jäkla stolt för att jag lyckats få in detdär med hyllningarna! Bill Gates, släng dig i väggen typ...)
Och känn dig fri att sätta in valfria ord där du tycker att det fattas något i min föregående kommentar...
Skicka en kommentar