upprepningar och ZzznarkzZZzz

om mitt rum är ostrukturerat (vilket det sannerligen är) så är det ändå välordnat i förhållande till "ordningen" i mitt huvud.

vaga svårdefinierade tankar rör sig planlöst kors och tvärs genom trögflytande gråaktig hjärnsubstans. eller inte.
det är hursomhelst (extra) svårt att riktigt få grepp om någonting just nu.
för några timmar sedan sa till min mor att jag förmodligen inte kunde sköta tvätten imorrn torsdag (som jag brukar) för "jag tror det var något jag skulle göra.." .
jag tror nu att det jag tänkte på var den familjemiddag som ska äga rum på FREDAG och som jag skulle försöka se till att inte boka något annat över, utifall någon utanför familjen skulle få för sig att försöka få med mig på något alltså.
så för att summera: jag sa nej till min mor för att jag inte ville att tvättandet skulle krocka med den middag som hon, jag och resten av familjen skulle ha dagen efter.
fast jag vet inte, jag kanske faktiskt hade något som krockade med tvätttiden..

jag såg på något program med en psykolog som menade att vi skulle bli duktigare att erkänna våra känslor (även konstiga och irrationella sådana), utan att för den delen också agera enligt dom. efter man erkänt sina känslor gick det bra att skicka dom vidare "på remiss" till förnuftet så att man skulle kunna förkasta dom som osunda eller oförnuftiga.

men spelar det så fasligt stor roll om jag helt förnekar en känslas existens istället för att först erkänna känslans existens och sen förneka att jag har skäl att känna så?

hon (psykologen) kanske menade att man iom erkännandet av existensen av en känsla också måste erkänna att det faktiskt finns vissa skäl (eller iaf orsaker) att känna så. då behöver man inte ha dåligt samvete för själva känslan. man får då ett mer praktiskt sätt att se på det hela.
"ja, jag känner så här , och detta beror på omständighet X. men X är inte så relevant. jag känner också på ett annat sätt beroende på (och i förhållande till) omständighet Y, och Y är faktiskt mer relevant."
X skulle kunna vara en biologisk egenhet, Y skulle kunna vara ett socialt sammanhang eller något mer "sofistikerat".

då skulle man kanske kunna säga att jag kan känna på ett visst sätt på grund av att min kropp reagerar på blablabla, samtidigt som jag också kan känna på ett annat sätt (angående samma sak) på grund av funderingar som tar hänsyn till vad jag tycker i andra fall, vad jag vet att andra tycker osv. och jag kan kanske, när jag erkänt dessa båda känslor, med förnuftet komma fram till vilken av känslorna jag ska lägga störst vikt vid. i värsta fall kan jag iaf inse att jag inte behöver må dåligt av det blotta faktum att en viss känsla finns, för detta kan jag kanske inte rå för. vad jag eventuellt kan rå för och påverka är hur mycket känslan ska få påverka mina val och handlingar.. eller?

jaha, säger ni. jaha, skriver jag.