idag, 8:e april

om ni undrar vem det var som sprang i tshirt från centralstationen till stadsteatern ska jag ge er en ledtråd:
det var jag! (för lätt ledtråd?)

jag skulle tydligen gå på teater med pappa och systrarna idag, men i vanlig ordning kom jag på det lite väl sent.
hursomhelst. det gick bra (lite för att föreställningen var typ två minuter försenad). men det var lite störande att det klaffade så dåligt med vagnar. hur ofta tjänar man tid på att springa till götaplatsen från centralstationen liksom?


jag hade tid på arbetsförmedlingen idag också.
när jag stod å väntade på bussen dit ringde mobilen och det visade sig vara en kille från ett av de mest lovande jobben jag sökt.
hade jag haft mer tid hade jag stått kvar på busshållplatsen och pratat klart där (fastän bussen kom), men det är dödsstraff på att komma försent till AF-möte.
detta ledde till att jag fick tjöta på bussen som (somvanligt i angered) lät som om den skulle gå sönder närsomhelst. jag måste verkat smått efterbliven. det är svårt att svara intelligent på frågor man inte hört ställas.
nå, det blir som det blir, eller blev som det blev.. om jag hörde rätt var han intresserad av att träffas nån gång i veckan. jag uppfattade det som att han skulle ringa igen, att första samtalet mest var för att kolla att intresset från min sida fortfarande fanns. men tja.. det kan ju varit ett snällt sätt att säga Nej också. hursomhelst var det den första responsen jag fått, och det är goda nyheter nog.

(btw/fyi: teatern handlade om nån aktivist som engagerat sig i israel-palestinakonflikten, och jobbet jag skrev om var ett utkörningsjobb för ikea --> körning varvat med lyft in till kund = roligare och mer hälsosamt än att bara sitta och köra hela dagarna)