räls räls räls

jag gick tydligen å la mig innan jag hunnit trycka på "publicera inlägg". det var nog lika bra. nu kan jag skriva om viktiga saker istället.. hmpf

jag drömde en hel del inatt. en av de längre och mer sammanhängande drömmarna började på en spårvagn.
jag satt bland människor jag inte direkt kände igen, var väl på väg hemåt. efter ett tag stannade vagnen.. det var någonslags ombyggnad på gång, så det fanns inget spår där vagnen skulle ha åkt. alla fick gå av.
som tur var fortsatte spåret en bit längre ner och vagnen kunde fortsätta åka en kort bit utan spår, men folkmassan fick gå utanför ändå.

jag gick lite före alla andra, och jag hade fått ansvaret att hålla koll på något slags rull-spårvagnsspår som rullade vid sidan av mig. "rull-spårvagnsspåret" bestod av ungefär 5 meter stålräls, och i nedförsbacken vi gick i började rullrälsen snart komma upp i ganska höga hastigheter.
till slut sprang jag efter rälsen som bara rullade längre och längre bort, tills jag inte längre kunde se den.
hm.. pinsamt.. det var liksom jag som skulle ha hand om dendär rälsen. och även om det var liiite oklart vad vi skulle ha den till så förstod jag att den var viktig.
jag sprang å letade där jag trodde att rälsen kanske tillslut hade stannat, men när folkmassan hann ifatt mig hade jag fortfarande inte hittat den.
folkmassan fortsatte gå i riktning mot stället där det riktiga spåret skulle börja igen, utan att lägga märke till mig. jag fick svälja min stolthet och ropa efter dom att vänta på mig. att stanna. hjälpa mig leta.
alla var inte jätteförstående. "hur fan kunde du tappa bort rälsen!?"
jag lyckades få fram något halvlamt "ja, det är JÄTTELÄTT att behålla kontrollen över två stora jävla stålgrejer i nedförsbacke!!"
fast jag vet ju att jag borde klarat det

alltid jobbigt när man sabbar för massa andra