jag ser fienden i slutet av tunneln

ibland finns där bara fiender så långt jag kan se.
inte nödvändigtvis för att det finns så mycket fiender, utan kanske snarare för att jag halkar in i mitt tunnelseende.

idag tog jag en burk folköl till maten. öl efter jobbet är en välsignelse.
hade min verklighet sett lite annorlunda ut hade jag säkert kunna göra det till en dålig vana.

igår, då jag också drack öl till maten, tänkte jag att det på något sätt kändes som att ölen förstärkte mina känslor samtidigt som de kändes mindre verkliga och påtagliga.
fast jag vet inte om det faktiskt är den inverkan som öl har på mig, och jag vet inte om det isf är att betrakta som en för- eller nackdel med öldrickande.