torsdag.. torsda.. torsd.. tors.. tor.. to.. t.. .. .

jag skulle vilja berätta om att jag suttit här och försökt skriva något vettigt i en kvart nu. att jag skrivit ganska många ord men att jag sedan, efter ett par meningar, ändå bara suckat och suddat ut allt. börjat om på nytt.

även efter jag givit upp tanken på att faktiskt skriva något vettigt, och efter att jag bestämt mig för att bara rakt av berätta om skrivandet och suddandet.. även då suddades flera meningar ut.

ett tag övervägde jag att bara skriva "hjälp", men kom på att det lät på tok för dramatiskt. folk kunde ju tro att något riktigt hade hänt.
sen övervägde jag att helt enkelt skita i att skriva ett inlägg, men den tanken insåg jag snart gränsade till ren galenskap. dumt. jag måste ju påminna folk om att jag finns. jag måste finnas
om ett träd faller mitt i skogen och ingen bloggar om det, låter det då?
och mina läsare, mina stackars läsare. vad skulle dom ta sig till utan mina uppdateringar?

åh. ett tag kände jag hur det släppte. jag skrev utan suddet i högsta hugg! jag tänkte skriva att "åh, jag tror det har gått över nu", men sen kände jag att det hade det inte alls det. sudda sudda sudda.
konstigt. att jag kunde skriva allt detta ändå.
jag inbillar mig nog. varför skulle jag sudda mer än andra?

varför suddar man alls?