tysta illasinnade skuggfigurer

internet gav upp mitt i morgonsurfandet.
annars hade jag skrivit om hur dåligt jag sov i natt och om hur jag ganska ofta blir skrämd av mina drömmar.

ett återkommande tema är mörker + en känsla av att en person (eller iaf något..) är närvarande. närvarande trots att jag borde vara ensam.

ett annat tema, som inte sällan kombineras med temat ovan, är att jag drömmer att jag vaknar.

minst tre gånger har det hänt att jag drömt att jag vaknat och känt känslan av att någon var i rummet. minst tre gånger har det känts så påtagligt, och mist tre gånger har jag blivit så rädd att jag helt frusit. stelnat av ren skräck.


jag vet inte varför jag instinktivt tror att dessa personer vill mig illa.

en gång tror jag att jag försökte prata med personen. ja, faktiskt brukar jag vara mycket lugn och sansad i början. försöka avfärda känslan som inbillning. försöka se förklaringar till vad jag känner och ser.
skuggorna är kanske från stolen och handuken. ljudet var kanske från katten.. känslan MÅSTE vara inbillning.
men sen börjar jag alltid tvivla, och när obehagskänslan inte försvinner omedelbart börjar jag undra om den kanske är befogad. ligger jag och försöker resonera bort ett verkligt hot?
sen är det kört.

jag är förövrigt rätt körd.
21 år gammal och mörkrädd? ..för att nämna en av alla de saker jag är som en 21åring man "i sina bästa år" inte borde vara.