för ett tag sedan skrev jag att livet är som Jetman.
och här är alltså några av likheterna (utan strikt inbördes ordning. och utan någon djupare förklaring av vilka delar i livet som motsvarar de beskrivna Jetman-egenskaperna) :
- man börjar mitt i luften och måste genast börja jobba för att inte störta rakt ner i marken.
- man har sina personliga rekord/höjdpunkter, men för det allra allra mesta kommer man inte ens i närheten av dom.
- ibland spelar det ingen roll hur bra man är. vissa hinder är helt enkelt inte möjliga att ta sig förbi.
- allt, även rekord, slutar oundvikligen med en krasch.
- när man börjar närma sig ett rekord blir man så nervös att man förmodligen fumlar bort allt och kraschar tidigare än nödvändigt.
- när man ser att man tagit sig förbi sitt rekord är man så rädd för att krascha att man inte hinner njuta av seger-flygningen.
- när det nya rekordet är satt slås man snart av insikten att både vinster och förluster är meningslösa i ett meningslöst spel.
(Carl C påpekade också mycket riktigt att "Efter ett antal krasher tröttnar man och vill inte veta av jetman på flera dagar)
