fortsättningskurs?

folk skriver om 2007. sammanfattar. belyser höjdpunkter.
jag vet inte riktigt, men om något enstaka ord kan sammanfatta mitt år så är det kanske "jaha". gärna med några punkter och ett fett frågetecken efter..
kanske är det bara dagsformen som får mig att skriva så. hela min verklighetsuppfattning ändras med humöret jag är på. minnen ändras, förvrängs, byter innehåll och mening. jag inbillar mig att jag ser ett mönster; mönstret av en nedåtgående spiral.
tolkningarna som ger mina minnen minst värde, som får allt att bli så betydelselöst som möjligt, dom sparar jag. och nästa gång börjar jag där jag slutade, tolkar vidare. jaaaa, tolka är det bästa jag vet.
ibland känns det som en dåligt genomtänkt version av kristendomen där gud står för allt det goda och människan för all synd. nån gud tror jag inte på, men jag tror på omständigheter som jag inte rår över (andra människor, slump etc). omständigheter som ibland tycks kunna förklara allt gott utan att någonsin länka tillbaka till mig. jag, den syndiga människan, går bara att länka samman med allt ont som sker.
tur finns. tur, slump och sammanträffanden förklarar (den sällsynta) framgången. otur finns inte. jag är förklaringen till de s.k. oturligheterna.
visst, jag har mina stunder av storhetsvansinne, men dom stunderna vägs lätt upp av resten av tiden när jag gång på gång går igenom varför de andra känslorna var ett utslag av just storhetsvansinne och inget annat. när åter minns varför det omöjligen kan vara så bra som jag för en stund tänkte mig att det var. varför blotta tanken är löjeväckande, absurd.

jaa, det är jävligt synd om mig helt enkelt... eller kanske inte. jag, i egenskap av att vara roten till allt ont och dåligt, får väl skylla mig själv.

jag förutspår att 2008 blir året jorden svämmar över. eller kanske året grisar flyger? eller varför inte både och?