pessimisten är inte "egentligen" realist

apropå halvfulla/halvtomma glas (se tidigare inlägg):
har ni tänkt på att "ett fullt glas vatten" i vardagligt tal är ett glas med vatten nästan ändå upp, kanske med så mycket som ett par centimeters marginal? (se bilden)

ett vanligt glas har alltså sin "full"-gräns en bit ifrån kanten.. det betyder att de flesta bilderna ni har sett som ska illustrera halvtomma/halvfulla glas egentligen har varit mer fulla än tomma. detta helt enkelt för att mittgränsen är satt efter vad som är mitten av vad vi brukar kalla ett ÖVERfullt glas; ett glas med vatten ändaända upp till kanten.
använder man en sån gräns blir frågan istället "är glaset halvöverfullt eller halvtomt?"

men om man nu använder den "riktiga" mitten på glaset, gränsen som utgår från mitten av vad vi normalt sett kallar ett fullt glas.. ja, då får vi en mittgräns som är en bit längre ned på glaset. och med denna gräns kommer glaset intuitivt verka vara "halvtomt", trots att det är exakt halvfullt/halvtomt..

sammanfattningsvis: i båda fallen är vi benägna att ge mer negativa omdömen än vad som är rätt.
i fall 1 tror vi att situationen är oavgjord, trots att glaset är mer fullt än tomt.
i fall 2 tror vi att glaset är mer tomt än fullt, trots att situationen är oavgjord.

detta är förstås bara nonsens (och har btw INGENTING med filosofi att göra, så döm inte filosofin utifrån att ni tycker att detta är meningslöst svammel), men jag tyckte att det var en fin och halvintressant liknelse som visar att vi ofta är onödigt pessimistiska.

det visar också att jag kan skriva långa inlägg om precis vad som helst. yey me!