det händer att jag sitter långa långa stunder som "visa offline" på msn. bara sitter och ser hur folk kommer å går. sitter å gömmer mig.
jag ser folk som jag skulle vilja prata med, men håller käft istället. för samtidigt känner jag på mig att om jag loggar in och börjar en konversation så kommer den dö ut långt innan jag hinner säga/skriva "ursäkta segheten".
det är ett problem att jag så ogärna tar risker. att jag är så feg.
det är så mycket enklare att nöja sig med (eller iaf att välja) sina säkra kort. om jag gör si och så vet jag precis hur det blir, och då har det iaf varit mitt val.
jag kunde delat mina tankar med en verklig person i realtid. detta är 'självvald ensamhet'.
aka idioti.
måndag, april 28
klagomuren / confession
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ensamhet kanske borde börja klassas som bristsjukdom ändå...
Om inte brist på sällskap, så brist på mod.
Håller med anonym, som jag gissar är min fru.
Och måste erkänna att jag gör likadant, är inloggade mycket oftare än vad som syns.
Alla är allt som oftast "Visa som Offline". Det må vara "något som är underförstått av alla andra". :P
må så vara ! ! !
kanske uttryckte jag mig lite slarvigt. det bekännelsen syftade på och det jag beklagade var inte offline-visandet i sig, utan snarare anledningen bakom.
äsch. detta är hursomhelst ett gammalt inlägg. det har tappas sin giltighet :P
Skicka en kommentar