virrigt om drömmar

inatt drömde jag en ganska häftig dröm. fick uppleva sånt jag aldrig tidigare upplevt, ur förstapersonsperspektiv.

först, när jag drömde om en tävling som gick ut på att komma först till Vättern, fick jag känna hur det var att kunna springa i typ X2000-hastighet ..
det var skitkoolt, om än lite svårt iom att jag inte ens skulle hitta Vättern på en sverigekarta..
somsagt. väldigt häftig känsla. ofta när jag ska springa i mina drömmar går allting jättelångsamt eller så blir jag trött i benen på en gång och får ge upp. men denhär drömmen sprang jag som aldrig förr. härlig frihetskänsla. som att flyga, fast väldigt nära marken..


hursomhelst kom jag efter ett tag fram till en port där några av tävlingens andra deltagare hade stannat.
när man gick in där kom man till något slags liftsystem med vagnar som man åkte i. (när jag vaknade senare kom jag att tänka på att vagnarna var misstänkt lika den största sortens sopkärl som vi tömmer på jobbet).. hursomhelst...
jag hade lite problem med att få min vagn att åka som den skulle. jag såg ett par bekanta sitta i en vagn framför mig, men jag fick inte sitta med dom.

i vanlig ordning förvandlades liften snart nog till någon slags åkattraktion. jag fick spänna fast min vagn lite provisoriskt, och sen var det bara att hålla i sig. det var vääärldens grej. mycket g-krafter och höga höjder. hade jag tappat taget hade jag med största säkerhet dött.

jag vaknade när åkturen var slut. det var lite synd, för jag hade gärna velat skryta lite för drömfolket om hur modigt jag hållit mig kvar i den livsfarliga åkattraktionen.