jag vill förtydliga att jag med föregående inlägg INTE försöker säga att jag har problem som i allvarlighetsgrad är jämförbara med de problem som anorektiker har.
inte heller försöker jag säga att kraven som samhället ställer på (främst) kvinnor, krav som möjligen triggar anorexia (vad vet jag?), är lika stora som (eller mindre än) de krav som jag har på mig.
så. nu vet ni vad jag inte menar. det är ju en början.
onsdag, februari 11
disclaimer. typ
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hehe, inget av det där tänkte jag. Bara så du vet. Tror jag fattade vad du menade med ditt inlägg. Sen är väl skillnaden mellan anorexia och vanliga "felbedömningar" att anorexia är en sjukdom och så mycket mer än just att se sig som tjock fast man inte är det. Känns som en vanlig missuppfattning, även om kanske inte just du ser det så. Vad vet jag.
jag tänkte inte att anorektiker var som vanligt folk bara det att dom var lite extra självkritiska angående vikten och hade livlig fantasi, nej :P
men jag läste på wiki. och där stod det att kriterierna för diagnos (typ) var att man skulle väga (en viss procent) mindre än förväntat, och att man skulle ha en viktfobi.
"En normalviktig kan inte vara anorektiker men kan mycket väl ändå ha sjukdomens snedvridna tänkande."
beyder det att det eventuellt går runt massvis av människor som är psykiskt lika sjuka som anorektiker (minus de eventuella psykiska störningar som brist på mat kanske kan framkalla.. åter igen. vad vet jag?), som ska vara glada att dom råkar ha en "felbedömning" som inte påverkar något så viktigt som matintag?
i vilken mån kan man säga att anorexia är en fobi med ovanligt många (och allvarliga) rent praktiska komplikationer? typ som att det hade varit väldigt allvarligt att ha en irrationell rädlsa för att ha vätska inom sig och därför avstod från dryck hela tiden..?
kanske provocerande. men jag undrar egentligen bara.
du har väl läst lite mer om det där? skrivit något mindre arbete kanske? jag läser det gärna isf.
Skicka en kommentar