jag försöker formulera något för mig själv, men det går i cirklar. det ska det göra. det är just hur allt går runt som jag vill formulera. men det ska gå i cirklar på ett begripligt sätt.
det känns som att jag ofta väntar på något1 för att jag ska göra något2. men att detta något 1 egentligen inte är rimligt att vänta sig utan att jag redan gjort 2..
det låter ju konstigt (och säkert ganska obegripligt). det hela är förmodligen bara svepskäl för att slippa ta initiativ själv. ett sätt att göra så att valet ligger hos någon annan. någon som ska visa vilket håll jag ska vända kappan.
detta skulle jag säga är (, om inte den största, så åtminstone) en av mina största svagheter: fegheten. benägenheten att hela tiden safea.
den förnuftiga delen av mig förstår ju sanningar som "om du försöker KAN du vinna, om du inte försöker vinner du GARANTERAT INTE." och har man två alternativ där ett av alternativen ger högre chans att lyckas, så är det rationellt att välja just det, egentligen oavsett hur liten chansen är.
så borde det iaf vara om man bara såg till konsekvenserna i förhållande till målet man vill nå.
till exempel*:
konsekvenserna av att försöka komma in på en utbildning, ställt mot konsekvenserna av att inte försöka alls, är att du i ena fallet har en chans, i det andra fallet inte har en chans alls.
så om det du fokuserar på är målet att komma in på utbildningen, är det rationellt att iaf försöka.
inga konstigheter.
men kanske är du inte driven av hopp, mål och drömmar. kanske är inte världen en plats full av möjligheter, utan snarare en plats full av faror och potentiella misslyckanden.
då tenderar du bedöma situationen på ett annat sätt: istället för att maximera chanserna vill man minimera riskerna. riskerna att t.ex. bli besviken, och att misslyckas (med det man försöker).
och med denna skruvade logik blir det rationellt att inte försöka. för på detta mer personliga plan innebär ett försök att komma in på utbildningen en risk att misslyckas, medan valet att inte försöka alls innebär att du säkert kan fortsätta som vanligt. fortsätta med det gamla beprövade. det som du vet att du klarar av.
jag vet inte. det känns som att jag antingen rabblar självklarheter eller är helt obegriplig. eller, för att safea: kanske gör något mitt emellan.
*observera att "till exempel:" betyder just "till exempel:" och INTE "det jag specifikt tänker på är:", eller något liknande.
söndag, juni 21
twitter tar allt det "lättsamma" och kvar blir detta? fy twitter!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag tänker att fortsätta som vanligt är den största risken och faran. i så fall skulle alla ansatser att testa något annat vara att minska risken.
mm. lättare att tänka så än att känna det tycker jag. som sagt "valet att inte försöka alls innebär att du säkert kan fortsätta som vanligt. fortsätta med det gamla beprövade. det som du vet att du klarar av."
därmed inte sagt att jag är nöjd med hur man har det. men i ett kortsiktigt perspektiv känns det ändå som att säkraste alternativet är det passiva?
säkrast, inte smartaste eller bästa.
jag vet inte.
håller ju med dig i det att jag också tycker att jag (med flera) borde våga mer. men hur jag ska tänka för att övertyga mig själv.. det är en annan sak.
bäst hade väl varit om man erfarenhetsmässigt visste att den mer "vågade" strategin funkade. men om man nu inte vet det sedan innan får man väl helt enkelt försöka prova på den. hoppas att det i sinom tid visar sig vara rätt val.
något i den stilen
Skicka en kommentar