igår kväll letade jag fram videos på youtube med folk som log, och kollade sedan på de leende människorna i säkert en kvart. (tanken bakom var att hjärnan och kroppen faktiskt inte bryr sig om huruvida leendena är riktade mot mig eller inte. leenden och skratt ska vara smittsamma på ett liknande sätt som gäspningar är. så jag tänkte att jag kanske kunde fixa till ett lite trevligare och
gladare slut på dagen)
måndag, november 23
om en alltmer desperat jakt på 'lycka'
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
blev du glad då?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron
Känslan kanske inte smittar även om själva leendet gör det, så antar att det inte funkade jättebra..?
intressant länk, elin. har tidigare hört om experiment som visat att vi blir nöjdare (lyckligare?) om vi med hjälp av en penna i munnen pressar munnen till ett leende. "dvs" (öppet för andra tolkningar) att vi inte bara ler för att vi är nöjda utan att vi också i någon meningen är nöjda för att vi ler. fast det var kanske ett slarvigt genomfört experiment, eller så har det aldrig ägt rum.
jag upplevde inte att jag blev MINDRE glad.. möjligen lite mer. men det var kanske placebo, typ. får utföra samma "experiment" med folk som vi lurat i att bilder på apelsiner har samma effekt, och se om dom också upplever en liten positiv effekt.
det ska sägas att jag kombinerade videon med att läsa en lista jag skrivit med saker jag är (borde/kunde vara) tacksam för. att aktivt tänka på sånt ska också, enligt vissa källor (www.lyckobloggen.se), hjälpa.
:)
Placebo är väl bra, bara man blir glad. Skit i varför! :P
erik det stämmer att man kan "lura" hjärnan att tro att man är glad genom t ex penn-tricket som du skrev. snackade mycket om det i nån psykologikurs. nästan så att man borde gå omkring med en penna i käften 24/7. kanske man gör i framtiden!?
Skicka en kommentar