godnatt kära dagbok

jag har goda sidor också.
jag är till exempel ganska sparsam av mig. idag gjorde jag pannkakor på 6dl mjölk som 'gick ut' den 17:e.
pannkakorna fyllde jag sedan med lax/dill/tomat-fyllning som jag gjorde. lite riven parmesan på det sen hade man en smålyxig söndagsmiddag.



nu är klockan alldeles för mycket. jag fastnade med gitarren. vi spelade pop, den och jag.

imorrn händer två saker som betyder extra ansträngning. för det första byter jag bil/område på jobbet. det är slut med de härliga dagarna i landala/haga/pustervik/guldheden. nu hamnar jag i.. gud vet var.
men jag vänjer väl mig i sinom tid, både vid området och människorna jag får jobba med.

imorrn kommer även modern min hem för en kortare tid. hon och pappa har i princip flyttat ut till sommarstället på tjörn, men nu kommer hon hem för att tvätta (deras kläder då) och göra ärenden i stan.
det blir trevligt med lite sällskap, men iom att jag inte vill att min moder ska dö av chock är jag tvungen att städa/röja undan en hel del.

ja, livet är en berg-och-dalbana

sett från ett litet annat håll (, och tänkt om alla skrev så här långa inlägg!)

jag har tidigare, irl, pratat om det bedrägliga i 'argument' i stil med "ja, men tänk om alla gjorde så!" och om uttrycket "många bäckar små'.
'argumenten', som jag förstår dom, går ut på att vi ska ta hänsyn till konsekvenser i en hypotetisk värld där alla (eller många), gör si eller så.

nedan följer två exempel som jag tycker tydligt visar bristerna i resonemanget (tolkat enligt ovan).

först är ett exempel som ska motsvara "många bäckar små":
om alla (eller många av jordens rika befolking) gav 50öre till välgörenhet i månaden, så hade det blivit jättemycket pengar till välgörenhet. dessa pengar hade gjort stor skillnad.
men betyder detta verkligen att vi i dagens samhälle(där låångt ifrån alla skänker) kan sitta och vara nöjda med att ge 50 öre?
mitt svar på frågan är nej. i dagens samhälle, där för få skänker, är det viktigt att vi som kan skänker 'så mycket som möjligt'. i en perfekt värld hade vi inte behövt skänka alls, men i verkligheten så som den nu ser ut, behövs mycket pengar.

alltså: "tänkt om alla gjorde så"-regeln godkänner 50 öre, men de med fötterna på jorden godkänner det inte!


och sedan 'omvänt', dvs som motsvarar det varnande "tänk om alla gjorde så!":
om alla (eller väldigt många av jordens rika befolking) tog ut hälften av sina pengar från sitt sparkonto och köpte en gitarr, så hade världsekonomin troligen havererat, med kaos och elände som följd.
så därför borde vi egentligen stå utanför musikaffären och hindra folk från att köpa dedär dyra gitarrerna?
nej, självklart inte! ..för vi måste, åter igen, förhålla oss till verkligheten, och i verkligheten tar inte alla ut hälften av sina pengar från sitt konto och köper en gitarr.

alltså: "tänk om alla gjorde så"-regeln godkänner INTE gitarrköpet, men de som har fötterna på jorden tänker till och ser att det faktiskt inte är så farligt.

så vad kan vi dra för lärdom av detta? jo, att vi kan få jävligt konstiga utslag om vi tror att vi kan berättiga eller fördömma handlingar i denna verklighet genom att peka på konsekvenser i en annan.


jag tror att vi gör bäst i att bedöma handlingar utifrån vilka konsekvenser de får/skulle få i den verklighet som vi faktiskt lever i. med ett sådant synsätt kan vi försvara mycket av de saker vi skulle vilja försvara med "många bäckar små", utan att också behöva vara emot gitarrköpande, operasång (tänkt om alla skulle hålla med det!!) osv.

godnatt

aaahrrhh. skulle skriva massa saker, men nu minns jag inte vad.
det skulle ligga massa hemlig superkrypterad information i varje mening. oadresserad information.
det skulle varit precis som vanligt.

översättningsproblem

inte nog med att det påståendet saknar grund (det står ju bara där för att locka en att klicka), det saknar också mening.

veckan som snart försvunnit (26)

av olika anledningar har det inte blivit någon morgonblogg på ett tag.

en av morgnarna berodde det på att jag försov mig ca en timma. fick dra på mig kläderna och springa ner till vättleskolan. sen klarade jag mig faktiskt till jobbet utan att bli mer än en kvart försenad.

den andra morgonen, idag, testade jag att äta lite frukost. ett glas fil med müsli.
det dröjde knappt en timma innan jag var vrååålhungrig. jag tror nog jag håller mig till min banan i fortsättningen.

onsdag till fredag hade jag en ny kille med mig. i 30-40års åldern. från dalarna. planerade att läsa till pastor... behöver jag säga att personkemin inte riktigt stämde?
hela veckan som gick hade jag med mig nytt folk. jag var den i bilen som förväntades kunna området. det var lite väl tidigt att ge mig det ansvaret, men med lite hjälp från göteborgs äldsta sopgubbe gick det iaf ihop.


nästa vecka hamnar jag på ett helt annat område. ett sämre. det känns rätt pissigt och jävligt onödigt. jag borde fått vara kvar på den bilen / det området jag varit på nu, för jag är en av de på renova som kan det bäst (mina brister till trots).

men det är väl bara att bita ihop. jag slipper iaf killen från dalarna*, och jag slipper att försöka lära upp helt nya killar. suck. jag var väldigt nära att koka över flera gånger.
men arg var jag aldrig, nej inte skulle väl jag? har jag någonsin varit arg?

*om du läser detta: ta inte illa upp. det är inget personligt. jag är bara en väldigt ond människa

ytterligare en morgon..

vaknade två ggr inatt. minns inte varför, men sannolikt var det jäävligt onödigt.

fortsättning..

men jobbet.. fast kortare än tänkt : jag fick åka med en kille som knappt kört sopbil innan. eller rättare sagt: en kille som knappt kört sopbil fick åka med mig.
så jag fick leka "ordinarie".
det kändes lite bra att nästan vara den erfarne.

killen var ursprungligen från etiopien och hade bara bott i sverige i 5 år.
första året här hade han knappt fått gå utanför dörren. han fick inte ha mobil, inte msn.. hans farsa ville nämligen att han skulle lägga ner all sin tid på sina studier. typ svenska för nybörjare.
det verkade ha funkat ganska bra, rent resultatmässigt alltså . och han sa att han, såhär i efterhand, var glad att pappan hade varit så sträng..

igår åkte en heelt annan kille med mig. svensson svensson.

imorrn? ingen aning.

"idag har jag"

gah. jag skulle skriva ett vanligt jobbinlägg, men jag kunde inte få det till att bli något som ens liknade fullständiga begripliga meningar.

idag gjorde jag potatismos när jag kom hem. sen tinade jag upp några köttbullar som bliivit över för läänge sedan. tillsammans med några falafelbollar blev detta min middag.

trots att jag har fått för mig att potatismos inte blir särskilt bra när man värmer upp det en andra gång (i micron) gjorde jag mer än en portion. jag gillar potatismos. kan säkert äta det kallt om det krisar.

en till morgon

10 grader. gråmulet. ..sommar?

idag när väckarklockan ringde rullade jag ur sängen och stängde av den på mindre än 3 sekunder. inte så mycket snabbare än vanligt. men hela processen hade ett stort (och kusligt stillsamt) 'jaha, nudå?' hängande över sig. jag satt ett par sekunder och försökte komma på varför jag var uppe, vad jag skulle göra och varför allt var så tyst..

det brukar väl vara ganska tyst såhär tidigt på morgonen, men det var något annorlunda.
jag hade själv inte sagt ett ord, inte givit ifrån mig ett endaste ljud än. ingen gäspning, inget trött gnällande.

jag kände mig nästan tvungen att säga några ord högt, bara för att se om jag fortfarande kunde.
det kunde jag. än var jag alltså inte stum.
jag undrar om det hade känts jobbigt eller bara befriande att umgås med människor som stum. då har man ju iaf plötsligt fått en jävligt god anledning att sitta tyst.

måndag igen

det ööööösregnade verkligen inatt. vaknade flera gånger. åskade gjorde det nog också.

nu är himlen nästan klar, och solen tittar fram. enligt smhi ska det inte regna förrens på fredag.
då börjar metaltown.

understimulerad hjärna? gärna!

jag har ett vagt minne av att jag har hört någon berätta om att kvinnliga domare dömde till den misstänkte våldtäcktsmannens fördel i högre utsträckning än manliga domare gjorde.
detta misstänktes bero på att domarna överkompenserade för det förmodade "bias" (vad heter det på svenska?) som dom hade.
tanken var alltså att de kvinnliga domarna tänkte att dom förmodligen kände orimligt stark för kvinnan i fallet (och ovanligt starkt mot mannen) bara för att hon som kvinna identifierade sig med offret. detta förmodade opartiska ställningtagande kompenserade dom (med rätta?) för ... men i för hög uttstäckning.
möjligen finns samma fenomen hos manliga domare, och möjligen var det detta tillsammans som skapade skillnaderna man hade observerat.

hursomhelst. ibland tror jag att jag på ett liknande sätt 'överkompenserar' när jag ska försöka vara opartisk i situationer där jag själv är en av parterna.
jag är säkert inte ensam om detta.

vi ska dela en kaka mellan två personer. jag är större, och har förmodligen högre energiförbrukning. jag har inte ätit på flera timmar och är ganska hungrig..
fast ska jag verkligen ha en större del..? den andra personen kanske är lika hungrig.. ? är allt jag räknade upp bara svepskäl för att rättfärdiga att jag själv ska ha störst del? var allt själviska tankar? kanske...

det slutar ofta med att den andra får den större delen. för det tycks troligt att jag kan ha överdrivit vikten av mina egna intressen och kanske också underskattat vikten av den andres.

poängen är att det (, iaf om man är lagd åt det mes-snälla hållet,) är lätt att göra det omvända också. dvs att i för hög utsträckning bortse från sina egna intressen och att låta den andres ta allt för stor plats.

red bull koooooooolt. yeah

en tanke bara.

det hade varit koolt om man hade ett grymt gevär med kikarsikte (och var skicklig på att använda det). då hade man kunnat göra en "anti-djurplågeri"-kampanj där man gömde sig någonstans i en arena där dom hade tjurfäktning. sen hade man kunnat barmhärtighetsdöda varje tjur dom drog in, redan innan plågeriet började.
tjuren springer ut på arenan och POFF så ramlar den ihop.

alternativt kunde man skjuta matadoren.

eller så hade man bara använt bedövningspilar av något slag.

torsdag med en tydlig karraktär av fredag

jag måste numera ta en buss 05:23 istället för 05:28. i brist på annat får jag väl skylla mitt dåliga humör på detta.

jag kunde inte somna ordentligt inatt. jag är väldigt trött. skönt att det är 'fredag'.
när jag kommer hem ska jag försöka komma ihåg att ta ett varmbad. se om det kan få musklerna att slappna av.

idag för 21 år sedan föddes jag. det var på en midsommar.
i många år var jag en mycket ilsken ung pojk som skrek högt och ofta. det tog väl ett tag innan jag kom på att jag kunde vända ilskan inåt. haha. så jävla värt. att bli emo-erik istället för rage-erik.

om allt stämmer ska jag få min första lön idag. det är iaf rätt trevligt
nu måste jag gå. håll tummarna för att jag inte somnar framför ratten.

onsdag kommer före torsdag. oftast

usch. jag drömde att jag försov mig big time. att jag blev uppringd klockan 8.
jag vaknade lite senare (av obehagskänslan?), då var klockan inte 8. den var 3:45.
jag drog en lättnadens suck och somnade om.


idag, onsdag, kommer min födelsedag firas lite smått av famijen. jag minns inte riktigt varför det skulle vara onsdag istället för torsdag (då jag egentligen fyller år), men det var väl kanske för att alla skulle till tjörn sedan.

jag har haft lika svårt som vanligt att hitta saker att önska mig. mat? ekonomiskt oberoende? kärlek? tråkigt, svårt, omöjligt.
det hela känns så onödigt på något sätt. vi var hos min syster i söndags när hon fyllde år, så hela familjen har liksom redan setts ganska nyligen. och 21 är ju inte världens viktigaste år. vad kan jag göra som 21åring som jag inte kunde som 20åring, förutom att säga att jag är 21år utan att ljuga?
jag är iaf ganska säker på att det är 21 jag fyller. det händer att jag blir enormt osäker och får räkna på fingrarna från 87 för att se hur gammal jag verkligen är.
jag undrar hur virrig jag kommer vara 10år innan jag dör och framåt om jag redan nu är såhär. så länge man inte är medveten om sin virrighet och skäms för den är det väl iofs okej. det finns säkert något piller för sånt då.

tisdag morgon

det känns som att förkylningen har kommit tillbaka lite. idag blir det, om man ska lita på smhi, inte något regn värt att nämna. detta kan kanske göra att jag slipper fuktiga kläder hela dagen, vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för kroppslig återhämtning.

det blev en köpt falafelrulle igår förresten. jag orkade inte göra något. dessutom har jag alltid undrat hur rannebergens pizzerias falafel smakar. nu vet jag.

blogg på fastande mage

jag ringde min pappa. han sa att mamma var i nån stad som inte var göteborg (orka minnas) med arbetskamrater. hon skulle inte komma hem ikväll.

jag förstod att detta innebar åtminstone två saker:
1) jag har väntat med maten i onödan
2) jag måste göra mat själv ("själv", motsatsen till tillsammans...)

det känns lite sent att börja med mat, men jag vet att det är idiotiskt hoppa över middagen. särskilt när jag bara äter två gånger om dagen.

idag när jag och min tillfälliga kollega åt lunch tyckte några andra renova-gubbar som satt vid bordet att jag åt som om jag aldrig sett mat förut.
jag var nog ganska hungrig, men det är också rätt behändigt att äta äta äta andas äta äta äta, för då har man en anledning att vara tyst.
frågan är om sopgubbar förstår sånt. har de hört talas som om att inte prata med mat i munnen?

jag träffade förresten emma (och nån från volvo? kände lite halvt igen honom.. från facebook kanske..) när jag jobbade idag. vid järntorget.
det är nästan första gången jag träffat någon jag känt på arbetstid.
en annan gång träffade jag joakim från min gamla gymnasieklass.. om jag nu känner honom.. jag vet ju iaf vem han är..
hursomhelst, det jag egentligen skulle skriva om var hur det var lite synd att det var en regnig och kall dag idag. detta gjorde nämligen att jag var mindre stilig än jag normalt sett skulle varit.
tur att alla mina vänner vet hur stilig jag egentligen är.

en helt annan sak: jag har ingen öl.
det hade suttit väldigt fint med en kall öl till maten.
jag har ingen mat. det hade varit ganska bra om jag fixade det nu.

måndagsinlägg igen

kollade smhi.se det (nästannästan) första jag gjorde idag.
där verkar det som att det kanske kan bli lite uppehåll imorrn och i övermorrn. inte helt kolsvart då alltså.

undrar hur sent det blir idag. hemma igen om 12 timmar? eller klar om 12 timmar?
det blir som det blir. ingen idé att slösa kraft på att tänka på det. men jag har inget annat för mig, så...

uppdatering forts. fast ovanför....

veckan som kommer blir hårdare än vanligt. precis som veckan med nationaldagen får vi denna veckan organisera sophämtningarna så att måndag-fredag hinns med under perioden måndag-torsdag. den typen av vecka får man en extra engångssumma för. mellan 1000 och 1500kr tror jag det rör sig om. det välkomnar jag.
inte för att jag direkt behöver pengar. jag köper inget. jag saknar inget jag kan köpa.

veckan efter den kommande börjar mitt riktiga vikariat. då blir det till att börja om från ruta 1,3 (jag har liite erfarenhet av området från min första vecka på jobbet).
det är ganska mycket "villa-lass", vilket är tacksamt att syssla med på sommaren. alla med villa har flytt ut ur staden till sina sommarstugor. och vem ska då fylla alla sopkärl med sopor?


min blogg, mitt LIV handlar om sopor.. det går utför. utför

uppdatering

jag antar att imorrn blir första dagen jag tar på mig den lite tjockare tröjan vi har fått ut. och det blir första dagen på ett par veckor som jag drar på mig långbyxorna istället för att ha shorts. första dagen kläderna kommer vara fuktiga av både svett och regn.

jag befarar att övermorgon blir första gången jag får ta på mig fuktiga arbetskläder, för jag befarar att mitt skåp är för litet och har för dålig ventilation för att kläderna ska hinna torka ordentligt.
det blir lite som att vara tillbaka i lumpen. tidigare mornar. vakna och dra på sig fuktiga eller rent av våta kläder, och veta att man har en lång dag framför sig.

jag delar upp mitt inlägg, så att folk ska tro att det inte är så långt.

..but dreaming is all i do

det tog ett tag innan jag kom på ens lite av vad jag hade drömt inatt. men så såg jag en facebookstatus-update som innehöll namnet på en som var med i drömmen. då kom minnena tillbaka.

den 'intressanta' delen av drömmen:
jag är och jobbar i något tråkigt villaområde, jobbar klart, sätter mig i bilen och åker till nästa ställe.
jag stannar vid vad som skulle kunna vara en grus-fotbollsplan där ganska mycket folk har stannat. alla ser ut att vara upptagna. längst ner på planen syns början på bygget av en scen. förberedelser inför en festival kanske?
hursomhelst. jag går mot scenbygget, för plötsligt har jag sett en av mina systrar stå där och jobba.
halvvägs över fotbollsplanen får min syster syn på mig och hon stannar upp i sitt arbete. men sen börjar alla andra jag går förbi också sluta jobba och vänder sig om för att kolla åt mitt håll. vissa hejar och ler, och jag besvarar både hälsningarna och leendena lite försiktigt.
det verkar konstigt, men jag tänker att min syster kanske har berättat om sin sopgubbe-bror och att det är därför alla verkar känna mig.

fast nej? är det verkligen mig dom kollar på, mig dom hälsar på, mig dom ler emot? kan det vara så?
jag vänder mig om, och vem ser jag om inte HÅKAN HELLSTRÖM!
jag vet inte hur lång han är i verkligheten men här var han minst 2m lång.
nu börjar bitarna falla på plats. mumlet bland folket blir plötsligt begripligt. det är håkan det talas om, och det är förstås håkan som har allas uppmärksamhet, och håkan som alla ler åt.

håkan måste ha anat vad som gått igenom mitt huvud, för han slängde ur sig någon meningslös halvtröstande fras. jag blev lite förvånad över att han kunde mitt namn.
jag fann inget att säga tillbaka.

äsch, gå å lägg dig!

äsch, jag ska!

änglsan vs nyfikenhet. eller nåt..

inatt drömde jag om magneter.
det var någon, (jag tror det var Bruno, en naturintresserad fritidslärare som jag hade) som gjorde ett häftigt experiment när han skapade (värsta) koola vattenvirveln i ett akvarium genom att hålla en magnet mot glaset.
sen tog jag fram mina magneter (som finns i verkligheten i någon låda någonstans), men när jag skulle sätta dom mot glaset stöttes dom bort JÄTTEkraftigt. eller, jag trodde det iaf.
sen visade det sig att det inte alls var akvariet som stötte bort magneten, det var taket som drog till sig magneten, och det med en jeffla kraft.
det hela var väldigt misstänkt. någonting på övervåningen hade ett enormt starkt magnetfält. vad?
jag gick till trappan som ledde till övervåningen, men stämningen var så olycksbådande att jag inte vågade gå upp.

i dream my days away. tralalala

jag drömde att nån precis skulle gifta sig, men hon träffade mig och jag tror att vi hade rymt tillsammans om jag hade fått drömma lite längre.

jag hade inte det minsta dåligt samvete. det hela var en trevlig upplevelse, så länge den varade.

påstående punkt. påstående punkt.

oj oj oj. vilken sugig natt. utropstecken.

jag vaknade massa gånger. en gång av att det regnade. en annan gång av katten. en annan gång av blåsten.
hade problem att sova. nån ankliknande fågel höll på å låta. vinden fick min provisoriska gardin att fladdra så att den kom emot alla papper som låg utspridda på skrivbordet. detta genererade ett oregelbundet återkommande och (därmed) störande ljud.
de sista gångerna jag vaknade var det svårt att somna om för att jag visste att jag skulle upp igen så snart.

jag hoppas lite på en sval dag. regnet får gärna vänta tills jag iaf har slutat jobba.

det är fullt möjligt att jag denna mörka dag tar dendär snickersen som jag gått runt och burit på så länge. fullt möjligt.

i lumpen, när vi hade (flera dagar långa) övningar ute, hände det ofta att jag tog med mig massa sötsaker ut som jag aldrig åt upp. jag förväntar mig ständigt att en ännu värre dag ska komma, och vill inte att jag då ska komma på att jag redan ätit upp min enda tröst.

bloggbloggblogg

kära bloggdagbok.. idag har jag bloggat två gånger

måndag morgon

jag kan ha fel, men jag tycker nog att det ser ut att bli en fin dag idag också. rent vädermässigt då, förstås.

har inget mer att säga. jag har på musik, och texten dränker mina egna oformulerade tankar. kanske är lika bra det

suck

detta var andra gången på kort tid som jag fått ställa mobilen och sova i mer än en halvtimma för att döda tid på gamlestadstorget.
jag är dödligt trött på så mycket just nu. jag sover lite mer, ser om det hjälper.

appropå gårdagens byte

jag fick förresten med mig 6 shot-glas från svanen igår.

ibland är jag rädd att jag tar mig för stora moraliska friheter. jag tror visserligen inte på någon regel-baserad moral där vissa handlingar, oavsett konsekvenser och omständigheter, är helt förbjudna. (typ som "döda är alltid fel").
nej, inget är heligt i min värld. - men det är lätt att göra undantag för sig själv, och hitta ursäkter för att fortsätta göra som man gör och alltid gjort.

det enda vettiga jag gör är att skänka lite pengar i månaden. och att ge blod. och att ha ett organdonator-kort i fickan...
resten av mitt liv lever jag som parasit. laddar ner musik, film, spel, programvara. tar saker som inte är mina. glas, pantburkar/flaskor.

sen äter jag (omoraliskt producerat..) kött också.
en vacker dag kommer mänskligheten se tillbaka på vår tid och förundras över hur vi kunde vara så trångsynta och grymma.
fast jag orkar inte skriva mer om det inatt.

och vad gör allt om 100 år när min aska är spridd för vinden?

klyschor. del x

efter regn kommer solsken.
efter solsken kommer regn.
efter x kommer y. sen kommer kanske x igen.
inget varar för evigt.

jag har svårt att släppa saker. har jag sagt det förut?

jag grubblar över saker jag sagt och gjort för flera dagar sedan. flera veckor sedan. flera månader. år.

jag vet att det är dumt att älta. det är idag jag kan ändra morgondagens igår. ...och övermorgonens förrgår. osv.
lev i nuet, eller kanske i framtiden. eller lev i nuet och sikta på framtiden. fast då måste man ha en dröm, och tro på drömmen tillräckligt för att våga drömma den mer än en gång.

nåväl. jag ska drömma nu. inte en hållbar dröm. nej, sånt är inte för mig. jag ska drömma om det omöjliga. hurra för mig! (och för sverige)

nästanfredagsmorgon med datorn

jag hängde upp ett lakan framför fönsterna igår så att det inte skulle vara dagsljust när jag gick å lade mig... men då blev det ju inte heller dagsljust när jag skulle gå upp. kanske är det därför jag känner mig tröttare än vanligt.

ingen har ringt och sagt att jag ska jobba på fredag, så jag antar att jag inte ska det. det betyder att detta är minifredag.. fast maxifredag. vi har inte riktigt hunnit så långt att det bara är fredagens sopor kvar, så det kan bli till att jobba lite senare även idag.
positivt är iaf att jag känner mig bättre (fysiskt). jag blir inte illamående av att jobba i värmen längre.

jag har funderat på att börja gå upp senare, men jag gillar denhär halvtimmen för mycket.
det är som de där paren som börjar olika tider men där en av parterna går upp tidigare bara för att sitta och äta frukost med den andre.
datorn går upp högst tre minuter senare än jag. ofta sitter vi bara tysta och ser på varandra. ord kan vara så överflödiga

eller för att göra en lång historia kort:

eller för att göra en lång historia kort: (obs! spoilervarning!. läs föregående inlägg om ni vill hellre vill läsa när jag gör en kort historia lång)

jag hoppade ur sopbilen i en backe men glömde dra åt handbromsen, så bilen började rulla bakåt och jag fick skynda mig att hoppa in i den och bromsa.

dagens tabbe. orka förklara så att folk begriper

gjorde förresten en rätt rolig/läskig/idiotisk tabbe idag.
min tillfälliga kollega var som tur var inte där... han var hemma en kort stund och såg till sin hund. hursomhelst..

jag körde sopbilen i en uppförsbacke och hade planerat stanna på tre olika ställen inom en sträcka på kanske 15 meter; allt för att slippa dra sopkärlen längre än nödvändigt.
vid det första stället stannade jag lite för långt fram, så jag tänkte att "äsch, jag skiter i första stoppet tillfälligt och kör fram till nästa ställe istället. sen kan jag backa tillbaka och fixa det första stället..."
nu står bilen enligt nedan.

--[stopp1]---BIL---[stopp2]--------[stopp3]--

fast sen, i nästan samma ögonblick, kom jag på att det ju inte alls var långt mellan de olika ställena/stoppen, så jag kunde ju stå precis där jag stod och köra kärlen från både stopp1 och stopp2 till dit BILen redan stod istället.. (se bild ovan.. :P )

dessa tankar går igenom det varma trötta huvudet på några bråkdelar av en sekund och hjärnan börjar genast skicka ut signaler till resten av kroppen:
jag hoppar ur bilen och börjar gå mot 'stopp1' för att hämta kärlen där..
men va?..! bilen hänger efter! AAHHHH HANDBROMSEN!!!!!
panik! fort som fan hoppade jag in i den bakåtrullande bilen igen och drog åt handbromsen...och så var dagens tabbe åtgärdad.

hade varit 'kul' om den där x-tonsklumpen på hjul hade fått upp lite bättre fart, så att jag inte kunde hoppa in i den, och rullat in i något/någon längre ner i backen..

morsan

"hur är det med dig skrutten? du ser lite skruttig ut"

jag är nog lite skruttig också.
"skruttig".. pff. vad är det för ord egentligen?

uppåtdejt

på något konstigt sätt har det tydligen hunnit gå å bli juni.
på något konstigt sätt har det tydligen varit sommarväder.. utan regn.

äsch, jag orkar inte skriva fler meningar som börjar så. det är olidligt varmt. JAG är olidligt varm

"jag känner mig som en urkramad (tvätt)svamp, men ingen har kramat mig"