..but dreaming is all i do

det tog ett tag innan jag kom på ens lite av vad jag hade drömt inatt. men så såg jag en facebookstatus-update som innehöll namnet på en som var med i drömmen. då kom minnena tillbaka.

den 'intressanta' delen av drömmen:
jag är och jobbar i något tråkigt villaområde, jobbar klart, sätter mig i bilen och åker till nästa ställe.
jag stannar vid vad som skulle kunna vara en grus-fotbollsplan där ganska mycket folk har stannat. alla ser ut att vara upptagna. längst ner på planen syns början på bygget av en scen. förberedelser inför en festival kanske?
hursomhelst. jag går mot scenbygget, för plötsligt har jag sett en av mina systrar stå där och jobba.
halvvägs över fotbollsplanen får min syster syn på mig och hon stannar upp i sitt arbete. men sen börjar alla andra jag går förbi också sluta jobba och vänder sig om för att kolla åt mitt håll. vissa hejar och ler, och jag besvarar både hälsningarna och leendena lite försiktigt.
det verkar konstigt, men jag tänker att min syster kanske har berättat om sin sopgubbe-bror och att det är därför alla verkar känna mig.

fast nej? är det verkligen mig dom kollar på, mig dom hälsar på, mig dom ler emot? kan det vara så?
jag vänder mig om, och vem ser jag om inte HÅKAN HELLSTRÖM!
jag vet inte hur lång han är i verkligheten men här var han minst 2m lång.
nu börjar bitarna falla på plats. mumlet bland folket blir plötsligt begripligt. det är håkan det talas om, och det är förstås håkan som har allas uppmärksamhet, och håkan som alla ler åt.

håkan måste ha anat vad som gått igenom mitt huvud, för han slängde ur sig någon meningslös halvtröstande fras. jag blev lite förvånad över att han kunde mitt namn.
jag fann inget att säga tillbaka.