10 grader. gråmulet. ..sommar?
idag när väckarklockan ringde rullade jag ur sängen och stängde av den på mindre än 3 sekunder. inte så mycket snabbare än vanligt. men hela processen hade ett stort (och kusligt stillsamt) 'jaha, nudå?' hängande över sig. jag satt ett par sekunder och försökte komma på varför jag var uppe, vad jag skulle göra och varför allt var så tyst..
det brukar väl vara ganska tyst såhär tidigt på morgonen, men det var något annorlunda.
jag hade själv inte sagt ett ord, inte givit ifrån mig ett endaste ljud än. ingen gäspning, inget trött gnällande.
jag kände mig nästan tvungen att säga några ord högt, bara för att se om jag fortfarande kunde.
det kunde jag. än var jag alltså inte stum.
jag undrar om det hade känts jobbigt eller bara befriande att umgås med människor som stum. då har man ju iaf plötsligt fått en jävligt god anledning att sitta tyst.
tisdag, juni 24
en till morgon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tror att jag hade en stum gäst idag, eller han sa iaf inget. Slog in "13" på sin mobil och visade mig samtidigt som han pekade på menytavlorna. Sen nickade han bara, tog sin mat och gick. Tyckte att det ändå gick ganska smidigt, även om jag blev väldigt ställd när jag insåg att jag inte kunde köra på min vanliga ramsa med tusen frågor och valmöjligheter.
Skicka en kommentar