oj oj oj. vilken sugig natt. utropstecken.
jag vaknade massa gånger. en gång av att det regnade. en annan gång av katten. en annan gång av blåsten.
hade problem att sova. nån ankliknande fågel höll på å låta. vinden fick min provisoriska gardin att fladdra så att den kom emot alla papper som låg utspridda på skrivbordet. detta genererade ett oregelbundet återkommande och (därmed) störande ljud.
de sista gångerna jag vaknade var det svårt att somna om för att jag visste att jag skulle upp igen så snart.
jag hoppas lite på en sval dag. regnet får gärna vänta tills jag iaf har slutat jobba.
det är fullt möjligt att jag denna mörka dag tar dendär snickersen som jag gått runt och burit på så länge. fullt möjligt.
i lumpen, när vi hade (flera dagar långa) övningar ute, hände det ofta att jag tog med mig massa sötsaker ut som jag aldrig åt upp. jag förväntar mig ständigt att en ännu värre dag ska komma, och vill inte att jag då ska komma på att jag redan ätit upp min enda tröst.
tisdag, juni 10
påstående punkt. påstående punkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ät snickersen och bli glad! Det fina med dagens samhälle är att det är så lätt att få tag på ny.
Och jag vet väl inte heeelt säkert att min mamma läser min blogg, men jag misstänker det starkt. Hon råkade försäga sig och avslöja att hon läser brorsans kompisars bloggar. Igår när jag ringde henne svarade hon med att säga "du är inte hemma för du är inte på bloggen, jag menar msn, var är du?".
Det är lite jobbigt att hon kanske läser, men inte lika jobbigt som det hade vart om hon hade diskuterat och varit öppen med att hon läste den. Att hon ringer och finns på msn ibland tycker jag mest är trevligt.
Skicka en kommentar