måndag, augusti 25

en lite orolig natt med en lite orolig pojk

vaknade massvis av gånger inatt. första gången kl 2. då blev jag glad att jag hade så mycket kvar att sova innan jag skulle upp.

men när jag vaknade nästnästa gång fungerade inte lampan i väckarklockan och jag kunde inte se vad klockan var. sänglampan fungerade inte heller, fastän jag skruvade ur glödlampan och inte kunde höra något skramla när jag skakade på den.
jag var i desperat behov av att veta vad klockan var. desperat behov av att hitta en fungerande lampa.
jag rullade ur sängen och trevade mig fram i det kolsvarta rummet för att nå knappen till taklampan. men när jag skulle sträcka mig efter knappen föll jag ner på knä och kände all kraft gå ur mig.
det kändes som om någon var i rummet. jag föll lätt framåt och låg halvt lutad mot allt bröte jag lagt i hörnet av mitt rum. kunde inte resa mig upp.
jag försökte ta tag i situationen. försökte lugna ner mig; säga högt för mig själv att "allt är okej. allt är okej". men stämbanden lydde inte. inte mina iaf.
hörde jag en annan röst en bit längre bort? kanske

vaknade igen, på riktigt den här gången, några sekunder senare. väckarklockan funkade (klockan var 03:45) liksom sänglampan (allt i rummet såg ut som vanligt).

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är ett scenario från en dålig skräckfilm, American Psycho, som jag i min ensamhet fick för mig att se så fort det blivit mörkt och tyst i lägnheten!

Alltså inget jag drömmer om varje natt...