igår höll jag en bebis för första gången. sju månader gamla Liam var ganska svårflörtad och jag har väl, med handen på hjärtat, kanske inte världens bästa hand med barn. men han hann iaf inte börja gråta innan jag lämnade över honom till mammans kompis.
spontana reaktionen när jag lämnat ifrån mig "den" var att inspektera händerna och torka av dom på byxorna. inte för att han under de trettio sekunder jag höll honom hade hunnit dregla eller något annat äckligt, men jag kände mig ändå lite smutsig. äckligt med barn?
det hela utspelade sig i en lägenhet alldeles vid heden, där flera lumpare hade samlats för att dricka lite och prata. lägenheten tillhörde Nymans faster och barnet tillhörde Nymans ickelumpar-kompis.
en stockholmare hade kommit ner för wow och tagit med sig ett par vänner, så vi var fler än vanligt. så fort barnet och mamman hade gått hem kom kortleken fram och ölspelet satte igång.
jag ägde alla på rim, som enligt stockholmarnas version var ett av ölspelets moment. spänt. vänt. bränt. hänt. pränt. sänt/cent...
det var lyckat, men annat lockade. lämnade lumparna vid 12-tiden om jag inte minns fel.
tog mig till skf och gick runt och spanade efter underground. visste inte riktigt vart det var så jag gick lugnt och stilla längs vägen. mitt städade uppträdande till trots var det en väktare som ropade på mig och gestikulerade att jag skulle komma närmare. (!)
undrande gick jag fram till honom.
det visade sig att väktaren inte alls ville skälla/slå på mig. han ville bara kolla om jag kanske kunde eskortera en rädd ung dam hem. det kunde jag.
hon hade tydligen sett en kille på moped följa efter henne, så hon vågade inte riktigt gå själv. förståeligt, sa jag och undrade tyst för mig själv hur stor och hur tungt beväpnad mopedmannen var.
mopedmannen kom aldrig och jag hittade tillbaka när jag efter 5 minuters promenad kommit fram till stället där tjejen bodde.
underground var najs. inte världens kallaste, godaste öl. lite för mycket skrikande. men många bra låtar (därav allt skrikande) och ganska mycket 'gott' folk.
en bra fredag.
när jag tillslut kom hem till mig och la mig för att sova hade jag varit vaken i dryga 25 timmar.
lördag, augusti 9
fragment av gårdagen
Upplagd av
jonahe
kl
17:48
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
du är så fin och bra!
mvh stolt vän som brukar vara halvanonym
barn är ju allt annat än äckligt :D
Skicka en kommentar