ett relativt trevligt slut på en relativt trevlig dag. tisdag

oftast när jag pratar med mig själv är det svordomar och bittra hånfulla kommentarer som flyger kors och tvärs. men idag pratade jag med mig själv för att jag var på pratigt humör och kände att jag hade något att säga om allting omkring mig.

jag tror att en ganska stor del av beteendet kan förklaras av trötthet. en trötthet som nu kommit till uttryck på mer konventionella sätt genom vanlig hederlig sömnighet. sömnighet som jag tänkt bli av med genom att lägga mig extra tidigt. tidigt som... bla bla bla

imorrn åker jag med min gamla vanliga flaggviftande kollega igen. undrar om jag kan få honom att göra allt slitjobb med motivationen "men du har ju vilat upp dig i två extra dagar nu!".
svaret är nog(, som så ofta annars?, )att 'kan' kanske jag kan, men 'kommer' kommer jag inte.