man kanske skulle köpa sig något som är lätt att ta hand om. en guldfisk eller nåt. mata den. byta vatten nån gång månaden (eller rengöra pumpen eller vad fan man gör).
sen köpa något lite mer svårskött. en katt. sen en hund.
då kanske man gradvis kan bygga upp sitt självförtroende till den grad att man faktiskt tror att man kan ta hand något så svårtskött som sig själv.
å andra sidan är det kanske inte självförtroendet utan snarare orken, motivationen och visionerna som saknas.
bara förvirrade gamla gubbar kammar sig för sin egen skull.
fredag, mars 6
röran jag kallar Mig, Mitt Liv och Mitt Hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag har funderat på en hamster ett tag. Dom är lättskötta(dom hamstrar, man kan glömma av att mata dom EN dag!) men ändå mer gosiga än fiskar. Kruxet är att man blir så ledsen när dom dör så fort man hunnit vänja sig vid dom.
Och förövrigt la jag just en halvtimme på att locka mitt enorma hårsvall, enbart för att jag inte hade nå bättre för mig. Jag gör ofta det när jag har långtråkigt på kvällarna. Det är ett tidsfördriv så gott som något, oavsett ålder och förvirringsgrad.
det var nog ett av det mest word:iga inlägg jag någonsin läst. kör hårt med guldfisken!
jag är inte övertygad, johanna.
din påstådda ålder. förvirringsgraden. hamstern.
tack clara :)
jag får fundera ett tag till. silverfiskar är kanske mer aktuellt.
en krukväxt?
nä. har försökt med det.
alldels för svårskött. och jag är inte beredd att sluta ha neddragna persienner.
PLASTBLOMMA!!!!!!!!!!!!! eller en hamster, dom dör ändå så du behöver inte tänka att det är ditt fel om den dör. haha.
Skicka en kommentar