om man bara kunde Printscreen:a livet som man kan med jetman. då kunde man i efterhand se om hindret man just kört in i verkligen var omöjligt att ta sig förbi, eller om det var rätt att skylla på den inkompetente "föraren".
jag tror man gör rätt i att anta att det i livet, precis som i jetman, generellt sett är rätt att klandra föraren, att det bara i undantagsfall kommer hinder som objektivt sett är omöjliga att ta sig förbi.
men det hade varit skönt om man i livet, så som man kan i jetman, kunde räkna bort några krascher, även om det nu rör sig om ett mycket begränsat antal.
i livet som det ser ut nu, måste man (i brist på Printscreen-funktion) helt enkelt anta att ALLA hinder är möjliga att ta sig förbi och sålunda också skylla ALLA krascher på sig själv.
(att skylla på otur ett möjligt alternativ, men detta är grymt impopulärt vad gäller krascher både i livet och jetman. TUR kan man däremot åberopa närsomhelst, hellre för ofta än för sällan. ja, helst ska man vara ödmjuk inför möjligheten att ALLA hinder man tagit sig förbi mycket väl kan ha varit en fråga om ren tur..
hm.. det känns som att jag har skrivit om detta förut.. att hela tankesättet liknar uppfattningen om att människan är ansvarig för all synd men att all godhet är Guds verk. does it ring a bell? )
(vad vore förresten livet utan parenteser?)
måndag, februari 11
snöat in på liknelser? (oj, ett "metaforiskt" uttryck i rubriken också..)
Upplagd av
jonahe
kl
22:11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar