understimulerad hjärna? gärna!

jag har ett vagt minne av att jag har hört någon berätta om att kvinnliga domare dömde till den misstänkte våldtäcktsmannens fördel i högre utsträckning än manliga domare gjorde.
detta misstänktes bero på att domarna överkompenserade för det förmodade "bias" (vad heter det på svenska?) som dom hade.
tanken var alltså att de kvinnliga domarna tänkte att dom förmodligen kände orimligt stark för kvinnan i fallet (och ovanligt starkt mot mannen) bara för att hon som kvinna identifierade sig med offret. detta förmodade opartiska ställningtagande kompenserade dom (med rätta?) för ... men i för hög uttstäckning.
möjligen finns samma fenomen hos manliga domare, och möjligen var det detta tillsammans som skapade skillnaderna man hade observerat.

hursomhelst. ibland tror jag att jag på ett liknande sätt 'överkompenserar' när jag ska försöka vara opartisk i situationer där jag själv är en av parterna.
jag är säkert inte ensam om detta.

vi ska dela en kaka mellan två personer. jag är större, och har förmodligen högre energiförbrukning. jag har inte ätit på flera timmar och är ganska hungrig..
fast ska jag verkligen ha en större del..? den andra personen kanske är lika hungrig.. ? är allt jag räknade upp bara svepskäl för att rättfärdiga att jag själv ska ha störst del? var allt själviska tankar? kanske...

det slutar ofta med att den andra får den större delen. för det tycks troligt att jag kan ha överdrivit vikten av mina egna intressen och kanske också underskattat vikten av den andres.

poängen är att det (, iaf om man är lagd åt det mes-snälla hållet,) är lätt att göra det omvända också. dvs att i för hög utsträckning bortse från sina egna intressen och att låta den andres ta allt för stor plats.